Kvinnligt och manligt

Postad av: jan 7, 2019 | Inga kommentarer

Det surras i vardagsrummet. Ett stilla sorl som då och då bryts av hjärtliga skratt. Det är bokcirkeln som har sitt sammanträde.

Själv sitter jag ensam i arbetsrummet och lyssnar. Jag har en del fakturor och annat att syssla med, så totalt overksam är jag inte. Men jag har långt ifrån lika trevligt som människorna i vardagsrummet tycks ha det.

Sedan flera år är L med i en bokcirkel. Det är sju-åtta kvinnor som träffas regelbundet för att diskutera kring en bok som de gemensamt läst. De är då och då oense, men det är väl själva poängen med en bokcirkel, om jag förstått det rätt.

– Jag kan tänka mig att vara med i din bokcirkel, föreslog jag för en tid sedan.

– Nja, det är nog inte så passande. Det är bara kvinnor i vår cirkel och du skulle bli ensam man. Hur tror du det skulle vara? svarade hon.

– Toppen! hade jag tänkt säga, men förstod att en sådan kommentar inte skulle falla i god jord. I stället nickade jag bara till svar.

Annars är jag rätt så litterär. Läser inte så många böcker som jag egentligen borde, men försöker följa med i den litterära svängen. Fast ärligt talat gillar jag nog mer faktaböcker än ren skönlitteratur. Just nu läser jag Hans Roslings ”Factfulness” och det är säkert en bok som L:s cirkel inte avhandlar. Det borde den, eftersom den får läsaren att tänka i helt nya banor.

Att kvinnor och män samlas i åtskilda grupper är inte så vanligt nu för tiden. Annat var det förr. När jag gick med i Rotary för många år sedan, var kvinnor inte välkomna. Sen blev det visst ett domstolsutslag i Kalifornien som förbjöd rotaryklubbar att utestänga kvinnor. Och vips fylldes klubbarna över hela världen av feminint inslag. Ja, inte i den medeltida staten Saudiarabien förstås.

Nu är kvinnor accepterade överallt. Nästan. I byns bastuförening håller vi fortfarande kvinnor och män åtskilda. Åtminstone vad jag vet. Det var ett tag sedan jag bevistade saunan.

I den manskör jag för en tid sedan sjöng var det oomkullrunkeligen ett krav att vara just karl för att delta. Manskörer består nämligen uteslutande av män, såvida de inte har en kvinnlig dirigent, vilket förkommer. Det finns också damkörer förstås, där män inte släpps in.

Sen har vi också loger som Frimurarna och Odd Fellow. Där skiljer man mellan män och kvinnor. Tills vidare. Det kan komma ett domstolsutslag från Kalifornien som gör situationen ohållbar för denna konservativa inställning.

Nåväl. Nu sitter jag här i min kammare och hör hur kvinnorna runt matsalsbordet pratar och skrattar och verkar ha väldigt trevligt tillsammans. Varför har de en bokcirkel? Kan de inte lika gärna ha en syförening, för där är det sedan urminnes tider enbart kvinnor som deltar?

– Hur gick det med den litterära diskussionen? frågar jag L när damerna efter många timmar lämnat huset och jag har kunnat överge min ensamma vistelse i arbetsrummet.

– Jodå. Det blev väl inte bara diskussion om just boken, utan det var mycket annat som vi hade att prata om, svarade hon.

– Jaså. Vad då?

– Om du bara visste. Varför tror du att du inte är välkommen i vår bokcirkel?

Stigbjörn Bergensten

 

Lämna en kommentar