Att låta tankarna flöda fritt

Postad av: maj 2, 2019 | Inga kommentarer

L åkte till Rättvik. För att meditera. Bland annat.

Själv blev jag kvar i byn med hunden. Han blir alltid lite hispig när hon åker bort. Går ut och in för att kolla om hon inte är på väg hem. Biter i än den ena, än det andra. Kräver att få leverpastej varje gång han besöker köket. Vilket han naturligtvis inte får. Någon måtta får det väl ändå vara.

Meditation? Är det verkligen något för en man, eller kvinna, av vår tid? Och varför åker man till Rättvik, av alla platser, för att meditera?

– Meditation är bra för alla. Kan vara något för dig också, förklarade L innan hon satte sig på tåget.

Så sitter jag här i min ensamhet. Ja, inte riktigt ändå, eftersom hunden hela tiden biter mig i tårna och vill leka. Jag bestämmer mig trots allt för att försöka meditera och lyckas hitta en utförlig anvisning på nätet hur det ska gå till.

”Hitta ett lugnt ställe där du inte kan bli störd” är det första rådet. Jag låser in hunden i sängkammaren. ”Välj bekväma kläder”. Ja, det har jag redan. ”Använd ljus eller rökelse för att komma i stämning”. Jag tänder ett ljus. Rökelse? Vad kan det vara? ”Stäng av mobilen!” Nä, nä. Där går gränsen.

Så långt är allt okej. Sen blir det svårare. Som meditatör – heter det så? – ska man sitta bekvämt. På golvet. Redan där börjar jag tvivla. Man ska sitta i ”skräddar- eller lotusställning”. Jag är osäker på vad det betyder, men jag sätter mig med benen i kors.

Nyligen sydde jag in en knapp i en skjorta, men då satt jag bekvämt tillbakalutad i min favoritfåtölj. Antar att det inte kan beskrivas som skräddarställning.

Sedan ska man placera en hand på varje knä. Enkelt. Det klarar jag galant.

”Andas” är nästa råd. Jaha. Något annat hade jag inte tänkt mig. ”Sluta andas” hade varit mer överraskande. Man ska andas in genom näsan och ut genom munnen. Precis som en körsångare, med andra ord. Stora andetag.

”Slappna av!” Lättare sagt än gjort när man sitter i den här obehagliga ställningen. Sen är det, enligt anvisningen, bara att låta tankarna flöda fritt medan man koncentrerar sig på andningen. Det är naturligt, påstås det, att uppleva sorg, glädje, rädsla, ilska och lite annat medan man sitter där och känner ryggvärken komma. Det gör ont i knäna också.

Efter tjugo minuter är meditationen över och då är man en bättre människa. Ungefär.

Nu klarade jag inte tjugo minuter, men det berodde mest på att telefonen ringde efter en kvart.

– Hej, hur har ni det? Har Kenzo skött sig och har du kommit ihåg att vattna blommorna? kvittrar en röst från en person som med all säkerhet befinner sig i Dalarna.

– Vi har det bara bra. Jag har låtit tankarna flöda fritt och sitter nu på golvet med benen intrasslade och försöker ta mig upp, svarar jag.

– Jaha, det låter som om det inte bara är tankarna som har flödat. Du skulle ju ta det lugnt medan jag var borta. Och hur har du hamnat på golvet?

– Jag har mediterat. Som du.

– Kul, kul. Det känns tryggt att du är på bra humör. Då jag kommer hem har jag mycket att berätta om meditation.

– Aj, sa jag, eftersom hunden, som rymt från sängkammaren, bet mig i foten.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar