Ett svårt val

Postad av: jun 9, 2019 | Inga kommentarer

Albert Engström eller Mozart – det är frågan. Eller också inte.

Jag är ägare till Albert Engströms samlade verk med teckningar och roliga historier. Tja, alla är kanske inte så roliga. L tycker att de flesta av dem är osannolikt gubbiga och föråldrade. Men alla vi gubbar tycker merparten är kul. Samlingen har jag dessutom ärvt av min far, vilket gör den extra värdefull. Jag gissar att det inte finns så många i Sverige som har en motsvarande kollektion.

Utöver dettta innehar jag Mozarts samtliga verk på cd. Och när jag säger samtliga, så menar jag verkligen det. Ett femtiotal cd:n, med allt som han skrivit, från de första symfonierna när han var sex år gammal, till hans rekviem och dessutom operorna.

Om man vill spela allt tar det över en månad, natt som dag, dygnet runt. Allt är förstås inte så bra, men inspelningarna är gjorda av världsartister, riktiga pärlor.

Dessa skatter hade jag tänkt att våra söner ska få ärva. Ack, vilket nöje för dem att få Albert Engström eller Mozart i sin ägo! Visserligen har jag inga planer på att avlida för närvarande, men man vet ju aldrig.

Så kom då yngsta sonen på besök. Han bor olyckligtvis i Malmö, men är en bra grabb ändå. Till sin lycka har han hittat en söt och intelligent flicka som han ämnar gifta sig med i höst. Då passade det bra att ta upp seriösa spörsmål med honom.

– Du ska nu få ett erbjudande som ingen av dina bröder ännu fått, förklarade jag högtidligt för honom.

Han såg väldigt tankfull ut. Förmodligen insåg han stundens allvar.

– Du ska få välja mellan Albert Engström och Mozart, deklarerade jag.

– Vem är Albert Engström? undrade han.

Det finns stunder när man som förälder funderar över om man verkligen lyckats med barnens uppfostran. Har man gett dem en kulturell grund att stå på? En bildning som får dem att utforska livets mysterier? Etcetera, etcetera.

Jag lyckades behärska min förtvivlan och förklarade vem Albert Engström var. När jag berättade att han gjort den berömda affischen ”Kräftor kräfva dessa drycker!” till förbudsomröstningen 1922 gick det upp ett ljus. Alltid något.

– Aha. Så han har skrivit böcker också, sa sonen med glad min.

Nej, Albert Engström i halvfranska band med guldkant var tydligen inget för honom. Inte helle för L:

– Varför inte ta med boksamlingen redan nu? sa hon, men jag låtsades inte höra.

– Nåväl, vad säger du då om Mozart. En fantastisk samling, värd flera tusen, utbrast jag.

– Jodå. Mozart gillar vi, sa han och kramade om sin käresta.

– Men någon cd-spelare har vi inte, tillade han.

Det visade sig att han verkligen gillade både klassisk musik, rock, pop, hip-hop och en massa annat konstigt, men all denna musik hämtades hem på Spotify och andra för mig okända nätsajter. Cd:n hade han visserligen, men ingenting att spela dem på.

– Jamen, om du nu ändå måste välja mellan Albert Engström och Wolfgang Amadeus Mozart, vad tar du då? stönade jag.

– Nja, jag vet inte. Men jag tar gärna en till sån där Jämtlandsöl medan jag funderar, sa han.

                      Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar