Trädgårdsinvasion

Postad av: jun 9, 2019 | Inga kommentarer

Nu väntade en invasion! Trädgårdsfantasterna var på väg.

För mer än ett halvår sedan kontaktades L av en livaktig trädgårdsförening som ville komma och titta på vår trädgård. Det var höst och vintern närmade sig. Det var långt, långt till våren. L tackade ja.

– Vad har jag gjort? frågade hon sig själv när tidpunkten för besöket närmade sig.

– Äsch då. Det är väl ingen fara. Några trevliga människor som slinker in i trädgården kan vi väl ta emot. Vi dukar upp ett litet bord och har allmänt mysigt sedan du visat dina blomster, sa jag.

– Några? Det kan nog bli fler än några, suckade hon.

Nu var det maj och trädgården var inte i sitt bästa skick. Efterlängtat regn hade uteblivit. Åtskilliga planteringar var inte ens påbörjade. Till detta kom att gräsmattan var fylld av kvistar och grenar från en massakrerad tall och beskurna popplar. Uppdraget att befria den från allt bråte föll på mig. Förstås. L fick ägna all sin tid åt att få ordning, så gott det gick, på allt annat.

– Nu har jag fått besked. Det blir inte några. Det blir femtiosju som kommer. Femtiosju! utbrast hon. 

– Fem till sju. Inte så farligt. Jag hade räknat med tio. Det klarar vi fint, tröstade jag.

– Femtiosju! En hel busslast, förklarade hon.

Ajdå. Det var många. Någon mysig tillställning kring ett bord kunde jag utesluta. Vi hade inte ens bord och sittplatser som räckte till femtiosju personer.

– Vi bjuder på fläderblomsdricka. Med lite lingon i. Du får åka och köpa plastmuggar för vi har inte glas som räcker till alla, sa L.

– Och sen spetsar vi allt med lite vodka. Då blir nog stämningen rätt hög, sa jag.

– Löjligt. Glöm det. Det ska inte vara någon alkohol. Det här är mitt på dagen och det är trädgårdsvänner som kommer och inte dina kompisar från puben, sa hon.

Ja, ja. Det var ju bara ett skämt.

– Sen vill jag att du håller ett roligt tal för dem. Det skulle de uppskatta, tillade hon.

Ett roligt tal? För trädgårdsvänner? Vad skulle det innehålla? Vad kan botaniker tycka är roligt?

– Nej, det tänker jag inte göra. De kommer säkert inte hit för att lyssna på något roligt tal eller något tal överhuvudtaget, invände jag.

Den stora dagen kom och med den anlände en buss och ur bussen vällde en ström av trädgårdsentusiaster. L ställde sig vid grinden och hälsade på var och en. Jag höll mig diskret i bakgrunden.

Trädgården fylldes av folk med plastmuggar i händerna som granskade allt vad vår trädgård hade att erbjuda. Inte så mycket, kanske, men de var nog rätt imponerade över att se den förvandling som skett sedan vi övertagit huset. Då fanns nämligen ingen trädgård alls. Historien skildrades av bilder som vi satt upp på strategiska ställen.

– Nu samlar vi alla så att du kan hålla ditt tal, sa L.

Talet blev kort. Roligt? Det tvivlar jag på.

Trädgårdsvännerna blev kvar en lång stund. De var mycket trevliga men ställde besvärliga frågor som jag inte kunde svara på. Jag hänvisade alla till L.

– Japp. Då var det klart. När kommer nästa gäng? undrade jag när bussen försvunnit.

– När du har lärt dig att skilja mellan magnolia och hortensia, svarade hon.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar