Att bli kulturell

Postad av: sep 10, 2019 | Inga kommentarer

Det var en loppis som fick mig att bli kulturell. Eller rättare sagt, försöka bli kulturell.

Nu är jag förstås lika kulturell som medelsvensson, gissar jag. Kanske till och med lite mer än genomsnittssvensken. Musik är jag rätt bra på och en radda konstnärer känner jag igen. Men så var det det här med litteraturen.

Under sommaren har jag läst många böcker. Men ingen som kan sorteras in under begreppet finkultur. Jag gillar deckare och thrillers. Elizabeth George, Donna Leon, Val McDermid, för att nu nämna några. Jag läser också med viss förtjusning Lee Child – förljugen våldsromantik, ja, jag vet.

Men så stod jag där vid loppisbordet och fick syn på Hans Falladas ”Ensam i Berlin”. Inte långt därifrån låg Dostojevskijs ”Brott och straff”. Den ena kostade en femma, den andra en tia. Och då tänkte jag ”det här är ett tecken. Jag ska bli kulturell”.

”Ensam i Berlin” är en omskakande bok. Den gavs ut 1947 i förkortad version, eftersom vissa stycken inte gillades av herrarna i dåvarande DDR. För några år sedan kom originalet i ny svensk översättning. Samtidigt gjorde boken succé i flera andra länder. Att läsa den rekommenderas alla som vurmar för ett totalitärt samhälle.

”Brott och straff” läste jag som ung. Jag kommer bara ihåg att huvudpersonen heter Raskolnikov. Eller var det kanske i ”Idioten”, en annan av Dostojevskijs mästerverk?

Nåväl. Vik hädan Elizabeth George och alla andra lättviktiga författare. Välkommen Fallada, Dostojevskij, Strindberg, Selma Lagerlöf, Eyvind Johnson och Vilhelm Moberg. Ja, det finns gott om författare att välja om man som jag vill bli lite mer kulturell.

En gång läste jag James Joyces ”Ulysses”. Det var kultur det. Fast rena sömnpillret. Nåja, jag var ung på den tiden och förstod nog inte storheten. Att ”Ulysses” hamnade i nazisternas bokbål tyder på att det är ett stort verk. Det får jag ta mig an, så småningom.

Jag sitter här med en lång lista på böcker som jag ska hinna med under resten av sommaren för att bli riktigt kulturell. En bok, eller rättare sagt en serie volymer, som jag absolut vill ta mig an är Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”. Det är ett mastodontverk i sju delar. Helst skulle jag vilja läsa originalet ”À la recherche du temps perdu”, men min franska är minst sagt bristfällig.

Det bästa med Proust är att ingen av mina ”kulturella” vänner har läst den. Jag skulle bli den första att stoltsera med denna bedrift.

Det visade sig tyvärr att biblioteket i grannbyn saknade Proust i sina hyllor. Men det gick att beställa alla sju volymer. Oklart dock hur lång tid det skulle ta.

Nåja. Fallada och Dostojevskij är en bra början. Och sen har jag flera Strindberg och Lagerlöf i bokhyllan. Min kulturella vandring har inletts!

– Å, Dostojevskij! Jamen, han är intressant. Jag visste inte att du orkade med en sån bok så här i värmen. Själv har jag just läst en Donna Leon. Den var verkligen underhållande och spännande, utbrast L.

Ja, ja. Dostojevskij fick vänta tills regnet kom. Donna Leon var precis så spännande som L hade sagt.

  Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar