Att överleva utan el

Postad av: Nov 12, 2019 | Inga kommentarer

Plötsligt slocknade alla lampor och stereon som spelade Celtic Woman tystnade.

Tja, plötsligt och plötsligt var det förstås inte. Det stora kraftbolaget hade i god tid varslat om att det skulle vara strömavbrott i fem timmar, eftersom det pågick ledningsarbeten någonstans i byns utkanter.

På puben serverade den spanske krögaren en kall buffé, ty även han hade blivit förvarnad.

L hade åkt iväg på något av sina många möten och jag var ensam hemma med hunden.

– Nu ska här eldas, sa jag till honom. Det bästa med strömavbrott är nämligen att värmepumpen lägger av och då får man brassa på ordentligt i kaminen. Mysigt värre.

Strömavbrott, även om de är varslade och planerade, innebär problem. Det blir mörkt. Ljudanläggningen fungerar inte. Datorn är död. Man är utlämnad åt naturens krafter, eller hur jag nu ska uttrycka det.

Det här var visserligen mitt på dagen, men ett envist regn regerade utanför och lade ett besvärligt dunkel inomhus. Det var svårt att läsa den bok jag hade i knät. Där låg dessvärre också hunden, som är en känslig varelse och söker mänsklig kontakt med mig så snart L lämnar oss.

Jag tröstade mig med en liten single malt och lastade in vedträn i kaminen. Det är en välsignelse vid såna här tillfällen att ha en braskamin. Den värmer onekligen upp hela huset om man är ihärdig, vilket jag är.

Hunden fick nog av värmen och lunkade iväg till köket, som ännu inte nåtts av hettan. (Jag ber om ursäkt för det här med hunden, eftersom jag vet att kåsörer bör lämna hundar, katter och andra husdjur utanför sina skriverier).

Så kom L hem. Ungefär samtidigt återvände elen.

– Vi har haft en givande diskussion om hur man klarar ett längre strömavbrott, förklarade hon, vilket förvånade mig, eftersom jag trodde att hennes sammanträde handlade om något helt annat.

Hon gjorde en liten paus och började sedan rabbla upp en massa nödvändiga livsuppehållande attiraljer som ansågs obligatoriska. Lampolja, t-röd, batterier av olika storlekar, konserver, handpump, vevradio och mycket annat.

– T-sprit, vad ska man med den till, undrade jag.

– Till trangiakök. Annars kan man inte laga mat, svarade hon.

Trangiakök hade jag aldrig hört talas om, men det visade sig vara en form av spritkök. Vevradio hade vi faktiskt redan införskaffat. Det är en liten radio med en vev, som gör att man inte behöver batterier. Den går på solceller också, vilket just den här dagen var ointressant.

– Konserver är viktiga. Bullens korv, till exempel, sa hon, och det tyckte jag lät väldigt bra.

– Och bönor, tillade hon, vilket inte var lika positivt.

Det allra bästa var förstås att ha något som värmde upp bostaden. Och det hade vi redan. Kaminen sprakade för fullt och vardagsrummet varmare än det hade varit sedan i mitten på juli.

– Du kan sluta elda nu. Det är ju oerhört varmt här inne. Som en bastu. Är det meningen att vi ska sitta här nakna, eller vad? sa hon.

Tja, varför inte, tänkte jag, men jag sa inget, utan tog fram radion och vevade igång dagens eko som just hade börjat.Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar