Glädjeämnen i november

Postad av: Nov 12, 2019 | Inga kommentarer

November. Hå, hå, ja, ja. Årets värsta månad. Hur klarar man den?

Det finns förstås olika sätt. Om några dagar ska jag skjutsa polaren Per och hans fru till Arlandabussen för vidarebefordran till södra Spanien. Inte så kul för oss.

Närmsta grannarna åker till Kanarieöarna i slutet av november. Känns inte heller bra, även om det naturligtvis kan vara trevligt för dem.

Själva blir vi kvar i byn. Med hunden. Det är enastående roligt att ha en hund, men att ta med honom till Kanarieöarna eller södra Spanien låter sig inte göras. Goda vänner tog bilen och hunden till Spanien. Resan varade i fem dagar. Jobbigt.

Finns det då inget att glädjas åt under november?

Jodå. Mårten Gås. Infaller i år den 10 november. Egentligen ska det vara den 11:e, men så noga får man inte vara. Mårten Gås firas till minnet av en biskop eller helgon som hette Martinus. Det kan man också bortse ifrån.

Krögaren i byn har tidigare ställt till med en ypperlig Mårten Gås-fest med en underbar svartsoppa. Det bör han upprepa. Jag ska ha ett allvarligt samtal med honom.

En annan dag som kan förgylla november är Fars Dag. Den infaller dessvärre på samma dag, andra söndagen i november, som Mårten Gås. I USA är det tredje söndagen och jag anser att man kan fira Fars Dag två söndagar i rad. Det är vi värda.

Själva dagen, Fars Dag alltså, är kanske mest till för att få kommersiell ruljans innan julhandeln sätter igång.

Det är alltid lika intressant att notera vilka barn som hör av sig under Fars Dag. Ibland är det någon som missar och det antecknar jag i bilagan till mitt testamente. Flera missar i rad kan bli ödesdigert för vederbörande.

I mitten av november passerar jorden en meteorsvärm som kallas Leoniderna. Då kan man gå ut och iaktta något som kan liknas vid ett fyrverkeri på himlen. Kan kanske lätta upp stämningen en smula.

Förra veckan berättade jag om min olycksaliga färd till Norrbotten som påbörjades och avslutades på Vingåkers station, där regionaltåget blev stående efter en försening som gjorde att jag missade anslutningen till Boden.

Jag skickade prompt ett mejl till SJ och begärde att få tillbaka 1 750 kronor som biljetten kostat.

Jag fick ett svar att SJ generöst ville betala mig 400 kronor för resan fram och tillbaka från Vingåker. Man antydde att jag på något sätt ändå tagit mig till Stockholm. Oklart hur. Med flyg? Från Vingåker?

Efter ytterligare mejlväxling föll det statliga bolaget till föga och godtog mitt krav på hela beloppet.

– Du tar väl flyget nästa gång? sa polaren Per, som faktiskt, trots all klimatdebatt, tänker flyga till Spanien.

Men det tänker jag inte göra. SJ bidrog ju med stoff till ett kåseri och ställer säkert upp ännu en gång.

Åter till november.

– Jag tänker ägna denna månad åt spännande böcker, komplicerade korsord och svåra sudokun, förklarade jag för L. Och kanske långpromenader med hunden. Men det där sista sa jag inte. Onödigt att vara alltför detaljerad.

– Jaha. På vilket sätt skiljer sig november i så fall från andra månader? undrade hon.Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar