En nyårsafton i Tjeckien

Postad av: jan 2, 2020 | Inga kommentarer

Det är snart nyårsafton och den ska vi fira traditionellt med herrskapet N. Det har vi gjort många gånger och några större överraskningar väntar jag mig inte.

Vi skippar teven och lyssnar i stället på Sveriges Radio vid tolvslaget. Att än en gång få höra Christofer Murrays nyårstal ser jag fram emot. Det är visst 30:e året i rad som han håller det. En underbar talare som uppmuntrar, tröstar och inspirerar.

Därefter ringer alla domkyrkoklockor in det nya året och när vi kommer till Västerås ställer sig L upp. Och jag gör samma manöver när Luleås mäktiga klockor ringer ut över Bottenviken.

Det här får mig att minnas en annan nyårsafton, när vi tillsammans med herrskapet N befann oss i Tjeckien, närmare bestämt České Budějovi­ce. Allt var upp­lagt för att fira en riktig traditionell tjeckisk nyårsafton.

 ”Silvestr ’96” stod det på in­bjudan. ”Rybarsky a mysli­vecky sal, vstupenka” hette det vidare. Det lät inte så vackert när man försökte uttala det, men det skulle nog bli trevligt ändå.

 České Budějovi­ce är mest bekant för ölen Budweiser. Det är ett av världens bästa öl, ej att förväxla med den amerikanska varianten med samma namn.

  Biljetten var överraskande dyr. På tjeckiska landsbygden kunde fyra personer äta en utmärkt supé för under 250 kronor. Nu kostade det i stället 250 kronor per person. En svindlande summa för en tjeck.

 Alltför svindlande skulle det visa sig.

 Redan när vi steg in i salen fick vi vissa föraningar om att allt inte stod rätt till.

 Salen var stor, rymde 400 personer, och var utsmyckad med girlanger, papperslyktor, konfetti och banderoller med texten ”Happy new year”.

 Där satt också massor av folk vid långbord. Människorna var besynner­ligt klädda. Vi var vana vid att tjecker som besöker restau­ranger klär upp sig, men här fanns en blandning från snygga kostymer och dyra kreationer till slafsigt klädda i jeans och ylletröjor.

 Tätt sammanpackade satt dessa glada människor. De hade stora ölglas framför sig. Många var uppenbarligen pigga pensionärer, men det fanns också ungdomar där.

 På scenen spelade en liten orkester musik av den typ som jag skulle vilja karaktärisera som tysk bompa-bompa, med bastuba och allt. När orkestern spelade någon välkänd melodi började de fyrahundra vid långborden att sjunga. På tyska!

 ”Ach Du lieber Augustine” blan­dades med diverse kända ope­rettmelodier och däremellan kom en tysk variant på ”August och Lotta” där folk flög upp från sina stolar.

  Nittionio procent av festdel­tagarna var förmodligen tyskar. Resten var svenskar, nämligen vi.

 Inte undra på att de hade råd. För tyskar med sin urstar­ka D-mark var 250 kr ingenting.

 Inget ont om tyskar. Men har man ställt in sig på ett typiskt tjeckiskt nyårsfirande vill man inte mötas av hornmusik och långbord med där gungande i armkrok tycktes tillhöra ritualen.

  Allt slutade med att vi korkade upp böhmisk sekt och hälsade det nya året välkommet.

 Något riktigt tjeckiskt nyårsfirande blev det inte det året. Och förstås inte i år heller, även om jag faktiskt sparat några flaskor tjeckiskt julöl till aftonen.

 Stigbjörn Ber gensten

Lämna en kommentar