Nu ställer vi in

Postad av: apr 6, 2020 | Inga kommentarer

Vi ställer in!

Ordföranden hade en bister min. Annars brukar han alltid ha ett litet leende på sina läppar. Men nu var han allvarlig och så var även vi andra som satt runt det lilla sammanträdesbordet.

Det var nämligen möte i hembygdsföreningen, där jag råkar vara styrelseledamot. Nu stundade årsmötet och dit var det bara en dryg vecka.

Varför skulle vi då ställa in? Jo, naturligtvis var det coronan som spökade. I och för sig lockade årsmötet sällan eller aldrig de 500 personer som satts som gräns för sammankomster. Fick vi ihop 50 var vi nöjda. Eller 30. Men eftersom möten ställdes in runt omkring oss kände vi att det nog var på sin plats att flytta fram vårt årsmöte till lugnare tider.

Jaha, så var det med det.

Nu var det inte bara hembygdsföreningen som ställde in. Några dagar tidigare hade byns spanske krögare och jag tillsammans fattat beslut om att den oerhört populära squizen skulle avbokas. Den lockar inte heller 500, men kanske uppemot 50 som i så fall skulle samlas i ett mycket begränsat utrymme. Det gick förstås inte för sig.

Jag var så kallade quiz master, den som ledde hela föreställningen och gav de deltagande lagen knepiga frågor.

– Vi ställer in, sa krögaren, som därmed gick miste om ett antal sköna kronor som han verkligen var i behov av eftersom krogbranschen just nu inte upplever någon högkonjunktur.

Som om nu inte allt detta var nog. Även kören har ställt in sina övningar. Det smärtsamma beslutet togs av körledaren, som hade sett fram emot en bejublad konsert i påsk. Men en kör som inte repeterar kan inte heller konsertera.

Hur blir det då med valborgssjungandet? Ja, ingen vet. Om viruset får fortsätta att härja kan folk glömma ”Vintern rasat ut” och ”Sköna maj” ur mäktiga strupar. Men jag förmodar att fyrverkeriet trots allt kan lysa upp himlen sista april även om coronan fortfarande regerar. Kanske går det också bra med en vårtalare som håller sig på behörigt avstånd.

Den brödraloge som jag är medlem i har också ställt in alla sina möten. Inte så konstigt, eftersom många av bröderna tillhör den grupp som anses vara särskilt utsatt, nämligen folk som passerat sjuttioårssträcket. Det har jag själv gjort, när jag tänker efter, vilket jag sällan gör eftersom jag fortfarande betraktar mig som rätt ung.

Jag har alltid trivts med att läsa en spännande bok, lösa korsord, lyssna på god musik och ta det lugnt så där i största allmänhet. Men detta? Det blir lite för mycket. Jag vill också träffa nära och kära, njuta av en god middag tillsammans, läppja på en single malt, diskutera intressanta ämnen, lyssna på skvaller, berätta roliga historier.

– Det kan vi göra, så länge vi befinner oss utomhus och ingen av oss snorar, hostar eller har feber. Vi vandrar tillsammans, gläds åt naturen och umgås över en kopp kaffe i det fria. Det blir hur bra som helst, säger L.

– Vandra? Och jag som just har ställt in mina vandrarkängor, tänker jag säga, men inser att det inte är rätt tillfälle att försöka vara lustig.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar