Blå måndag, popplar och stilla veckan

Postad av: apr 14, 2020 | Inga kommentarer

– Nu går vi in i stilla veckan, sa L när vi satt vid frukostbordet.

– Något mer stilla än den senaste tidens veckor kan jag knappast tänka mig, sa jag, eftersom vi befunnit oss i frivillig karantän.

Det här hände för några dagar sedan och ”stilla veckan” har redan passerat när ni läser det här.

Jag har, som uppmärksammade läsare förstått, alltid varit en trogen anhängare av stilla veckor. Ju lugnare, desto bättre. Då får man tid över att begrunda sitt liv. Fast kanske mer att läsa goda böcker, lösa svårartade korsord eller lyssna på Händel, vilket passade alldeles utmärkt i just stilla veckan.

– Jag vill gärna lyssna på Händels Messias, nu när stilla veckan har inletts, förklarade L.

En god idé. Och sen tog jag fram några böcker som väntat på att bli lästa. Då knackade det på dörren.

Där stod grannen. Vi kan inte kalla honom för Anders, eftersom han heter Jan.

– Nu är det dags. Det var i dag som vi skulle skära ner era popplar, sa grannen onödigt hurtfriskt.

– Det är stilla veckan. Ingenting för poppelarbete, utan en tid för avkoppling, lugn och självrannsakan, förklarade jag.

– Struntprat. Stilla veckan har ingenting med det där att göra. Ge er på popplarna bara, sa L, som tillsammans med grannfrun Vivi och hunden begav sig på en långpromenad.

Konstigt. Var inte hon kristen? Grannen Jan var troligen inte så religiös. Han är från Dalarna och hejar på Leksand. Utan att vara fördomsfull tror jag att masar som gillar Leksand inte går i kyrkan så ofta. Men jag kan ha fel.

– Stilla veckan? Vad är det? sa grannen, varvid mina antaganden om leksandssupportrar tycktes stämma in.

Nu är det så här, vilket jag har tagit redan på i efterhand, att stilla veckan inleds med den blå måndagen. Vi som är lite äldre och satta i karantän minns Fats Domino som sjöng om just ”Blue Monday”. En väldigt bra låt.

Sen kommer den vita tisdagen. Oklart på vilket sätt den är vit. Den följs av dymmelonsdag, där kyrkklockornas metallkäpp byts ut mot en av trä – en dymmel. Och sen var det dags för skärtorsdag, långfredag och påskafton.

Skärtorsdagen är en dag för rening. Ordet ”skär” är fornnordiskt och finns också i bland annat skärselden. Långfredagen är en sorgens dag. Tidigare var all nöjesverksamhet i Sverige förbjuden denna dag. Nu är det visst annorlunda.

Nåväl. Vi befann oss fortfarande i den blå måndagen och då var det tydligen okej att såga ner popplar. Det var ett tufft jobb, särskilt för äldre satta i karantän och med stela leder, vana att ta det lugnt framför teven med ett glas öl i handen. Att klättra i träd var ett nöje som ung, men nu innebar det stora utmaningar.

– Herre Gud, sa grannen, när han höll på trilla av stegen. Kanske var han ändå lite religiös?

Efter ett par timmar var jobbet klart. Popplarna var avskalade. De skulle raskt återhämta sig under sommaren.

–  Jösses, vad fint ni har gjort det, sa Vivi när hon, L och hunden återvände från långpromenaden, medan Jan och jag satt och pustade ut med varsitt glas öl på bordet.

Aha, tänkte jag. Hon är också lite religiös.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar