Lyckan med en blomsteräng

Postad av: jul 21, 2020 | Inga kommentarer

Lycka är att ha en egen sommaräng.

I bortre delen av vår trädgård prunkar nu ett hav av olika ängsblommor. Jag går dit varje dag, ja faktiskt ibland flera gånger om dagen, för att njuta av prakten. Det är med viss stolthet jag ser blommorna frodas, eftersom det är just jag och ingen annan som sått de frön som grott och skapat blomsterängen.

Under den heta perioden, då termometern balanserade runt trettio grader och inte en droppe regn föll såg jag till att vattna de törstande fröerna. Det fungerade. De grodde och växte till sig.

Blåklint, ringblommor, vallmo, kamomill, förgätmigej och rosenstav – namn som tidigare inte betytt något för mig. Och i ärlighetens namn måste jag medge att jag var tvungen att fråga L vad det var för blomster som kröp upp ur marken.

Jag är ingen trädgårdsfantast. Eller rättare sagt, jag är ingen trädgårdsarbetare. Jag uppskattar förstås vår vackra trädgård, men föredrar att sitta tillbakalutad i min vilstol med en god bok, medan L ränner runt och fixar det mesta.

Visserligen sker en del avbrott i min behagliga tillvaro då jag uppmanas att använda min muskelstyrka till att gräva, bära krukor, köra skottkärra eller andra påfrestande uppdrag.

Sedan kom blomsterängen in i mitt liv.

Allt började med att en avlägsen den av trädgården var, enligt L, anskrämlig. Där växte ohejdat gräs som vår robot, Arvid, inte kom åt.

– Här skulle det kunna bli en fin blomsteräng, deklarerade L och föreslog att just jag borde vara mannen som fixade allt.

För en del män, ja, även kvinnor, är ord och handling ett. Således grävde jag bort allt gräs. Ett mycket ansträngande jobb. Sen krattade jag och gjorde marken fin och slät. Därefter inköpte jag ett par påsar frön märkta ”sommarblomster”. Resten är, som man säger, historia.

För två år sedan hade vi besök av en trädgårdsförening som kom för att beundra vår täppa. Besökarna blev vederbörligt imponerade. L visade dem runt och berättade om alla rosor och annat som växer i vår trädgård. Jag följde med gruppen för att lära mig.

I år har inga trädgårdsamatörer aviserat sin ankomst. Men skulle så ske är jag beredd att föra dem till min äng och förklara vilka blommor som de kunde beundra. Kanske skulle de applådera och lovorda min insats som trädgårdsskapare.

Man ska vara generös gentemot naturen. Motsatsen till generös är girig. Girighet (avaritia) är en av de sju dödssynderna, där högmod (superbia) räknas som den värsta. Jag tycker att girighet är värre än högmod.

Det får mig att tänka på de artister med miljoner i sina bolag som begärt och fått pengar från det krisstöd som gått till kulturarbetare som förlorat intäkter på grund av coronakrisen. De ger girigheten ansikten och bland dessa artister finns några som jag tidigare högaktat.

Ulf Lundell däremot, som har fått ställa in hela sin sommarturné, har tackat nej till alla girighetspengar. Det har även andra artister med fyllda kassor gjort.

Jag funderar på att plocka några blommor från min äng och göra en liten krans som jag tillägnar Lundell och andra anständiga människor.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar