Vad som är på tapeten

Postad av: sep 29, 2020 | Inga kommentarer

Nu är hösten på tapeten. Eller rättare sagt, nu är tapeter på tapeten.

Det finns många sätt att motverka en stundande höstdepression. Ett av de mer okända torde vara att botanisera bland alla de tusentals tapeter som finns på marknaden.

Saken var den att sovrummet behövde en ”fondtapet”.

Hur detta behov uppstod är för mig obekant, men L hävdade med emfas att fyra gräddvita vägar var en för mycket. Den fjärde väggen skulle liksom lyfta hela rummet, sannolikt till oanade nivåer.

Det fanns ingen anledning att ifrågasätta hennes idé. Hon är den som vet hur färger och former ska kombineras för att göra ett hem extra ombonat och välkomnande. Jag, som är uppvuxen under enkla omständigheter i en karg miljö, saknar i stort dessa färdigheter.

Att välja en tapet borde vara en enkel affär. Man går in i en färghandel, plockar bland de tapeter som erbjuds och sedan har man gjort sitt val.

Nä, så enkelt var det inte alls.

Besöket i färghandeln resulterade visserligen i några hiskeligt tunga provböcker med massor av exemplar på vackra och mindre angenäma tapeter. Dessa granskades noggrant under några kvällssupéer. Mycket trevligt.

– Vad tycker du om den här? sporde L upprepade gånger.

Jag tyckte om alla. Nästan. Det gjorde henne misstänksam, anade jag. Hon tyckte nog sig se ett bristande tapetintresse.

Efter studierna av proverna i de tjocka böckerna inleddes ett omfattande spanande på nätet efter alternativa lösningar. Jösses så många tapeter man kan hitta på internet! Denna efterforskning resulterade i att vi, det vill säga hon, beställde ett stort antal prover som dessvärre inte var gratis.

En efter en ramlade tapetflikar ner i postlådan. Dessa sattes sedan upp på strategiska platser på väggarna för intensiva studier.

– Vad tycker du om den här? undrade L och jag förkastade än den ena, än den andra, för att visa att jag nu deltog entusiastiskt i tapetbryderiet.

Slutligen fastnade vi, det vill säga hon, för en svindyr tapet från brittiska Morris. Det var en ljusgrön skapelse med små fåglar och gula blommor. Väldigt vacker och rogivande. Säkert välgörande för insomning.

Det var ju lite lustigt. Morris, vill jag minnas, var en engelsk småbil designad av italienaren Alec Issigonis. Jag tror att tillverkningen upphörde någon gång på 1970-talet. Att man sedan sadlat om till tapeter var ju oväntat, men kreativt. Kanske var det också Issigonis som formgivit den tapet som L fastnat för?

Vi återvände till stans färghandel för att beställa tapeten. Den hade förstås gått att köpa på nätet också, men vi föredrar att nyttja ortens handlare.

– Japp. Då är det bara att invänta paketet och sedan kan jag sätta igång med att tapetsera fondväggen, förklarade jag.

– Nja. Det gör jag nog själv. Det måste bli ordentligt gjort, invände hon.

En man med bristfällig självkänsla hade säkert brutit ihop vid detta besked. Men eftersom jag har flera volymer av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” kvar att läsa tog jag emot meddelandet med upphöjt lugn.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar