”Efter krisen kan något annat uppstå”

Postad av: jan 4, 2021 | Inga kommentarer

–Vi reagerar alla olika när en kris inträffar. Några får panik medan andra håller sig helt lugna. Nu är det läge att respektera varandras olika reaktioner, säger prästen och psykoterapeuten Lars Gustafsson som befann sig i New York 11 september, arbetade i Thailand efter tsunamin och har varit både polis- och sjukhuspräst. Under coronavåren har han arbetat som internkonsult för chefer på Örebro universitet.

Det kan låta som att Lars Gustafsson ”dras” till kriser. Men själv säger han att det mest är tillfälligheter som gjort att han hamnat i sammanhang där han fått möta människor i svår kris. Som exempelvis 11 september.

– Jag arbetade som präst i Svenska kyrkan och befann mig i våra lokaler på Manhattan då de båda planen körde in i World Trade Center. Våra lokaler fylldes snabbt av människor, framförallt svenskar, som behövde olika former av stöd och någon att prata med.

En av Lars lärdomar från denna kaotiska händelse är att det är viktigt att berätta för människor att det är helt normalt att reagera på en onormal situation.

– Jag mötte välutbildade människor som lyckats med det mesta i livet och som var vana vid att allt blev som de planerat. Nu satt de på golvet, hade hjärtklappning och kände det som om hela marken gungade under dem. Vilket var helt naturligt med tanke på vad de varit med om.

Det är när våra basala behov hotas som vi hamnar i kris. Lars använder bilden av en tågresa som förklaring till vad vi människor behöver ha och vad som händer om vi inte får det.

– Rälsen är basala saker som att vi behöver – någonstans att bo, fred, vänner att umgås med. Tåget är jag själv och min sociala roll som partner, förälder, barn. Här befinner sig också min självständighet, som att kunna gå på toaletten utan hjälp. Och även min yrkesroll och mitt anseende.

– Om något av detta går om intet, om jag blir svårt kränkt eller om jag hotas av en yttre katastrof kan jag hamna i mer eller mindre svår kris.  Och en yttre katastrof kan man ju kalla det som drabbat Sverige och hela världen det här året.

Inom psykologin talar man om krisens olika faser, en teori som myntades av psykiatern Johan Cullberg. När en människa fått ett allvarligt besked hamnar hon först i chock, sedan följer en reaktionsfas, så småningom en bearbetningsfas och slutligen en nyorientering. Faserna överlappar varandra och det är också vanligt att man vandrar fram och tillbaka mellan dem.

– Även ett samhälle i kris går igenom olika faser. I den första fasen pratar alla om det som hänt och alla tänker på det. Altruismen, osjälviskheten, brer ut sig och människor ställer upp på olika sätt för varandra. Det har vi sett många exempel på under våren – alltifrån människor som handlat åt sina grannar till sjukvårdspersonal som jobbat dubbla pass.

– I nästa fas börjar människor prata även om annat. Viljan att göra något för andra minskar något, men finns fortfarande kvar. I den tredje fasen integreras det som hänt i vår egen och vår gemensamma berättelse. Krisen är över. Dit kommer vi så småningom. Alla vill veta när det ska ske, men det luriga är att vi inte vet när…

Enligt Lars Gustafsson reagerar människor mycket olika på samma kris. Här finns hela skalan från full panik till total naivitet och förnekelse.

– Att vi reagerar så olika beror på vad vi har med oss i bagaget av erfarenheter och lärdomar. Sedan har det naturligtvis betydelse om vi har en välfungerande relation och stabil ekonomi eller motsatsen – en svajig relation, vi kanske har blivit av med jobbet och det finns risk för att vi inte kommer att kunna försörja våra barn.  

– Det viktiga är att vi försöker respektera varandras olika reaktioner och hjälps åt att lugna varandra. Och hålla oss lugna inför barnen.

Inom katastrofpsykiatrin talar man bland annat om människors motståndskraft och återhämtningsförmåga. Lars Gustafsson hänvisar till Karlstadpsykiatern PO Michel som jämför våra olikheter på dessa områden med en blomsteräng som utsätts för vind. Somliga strån och blommor lägger sig ner direkt medan andra står stadigt upprätta. De olika blommorna reser sig också olika snabbt, men de reser sig till sist.

– Det är samma sak med människor, säger Lars Gustafsson.

– De flesta reser sig utan särskilda insatser.

Under en pågående kris som coronapandemin kan man ha nytta av att spalta upp för sig själv vad man kan och inte kan kontrollera. Det kan verka lugnande.

– Jag kan kontrollera min egen attityd, min egen sociala distansering, hur jag följer myndigheternas rekommendationer, vilka aktiviteter jag är med på, hur mycket nyheter jag konsumerar och hur jag tar hand om min hälsa. Men jag kan inte kontrollera vad andra gör eller förutspå framtiden. Det får vi stå ut med och göra så gott vi kan, menar Lars Gustafsson.

Något som också är lugnande är att vistas i naturen, sitta på en sten och betrakta ett träd, lyssna på fåglar som sjunger, och ta några djupa andetag.

– Våra ”gamla” delar av hjärnan har starka flykt- och försvarsmekanismer som aktiveras i kriser och som vi inte rår på med hjälp av det vanliga språket. Men naturens språk förstår de.

Även om Lars Gustafsson inte längre har någon prästtjänst går han ibland in och predikar samt håller i begravningar och dop. Tidigare i vår, på långfredagen, predikade han inför en nästintill tom Nikolaikyrka i Örebro.

– Fast 500 personer tittade på gudstjänsten på Facebook. Det är fler än vad som brukar komma till kyrkan en långfredag, konstaterar han.

– Så kyrkan kan ha en roll för människor även under coronakrisen, även om inte den rollen ser ut som den brukar. Vi får inte bortse från att vi har att göra med ett mycket smittsamt virus, men under sommaren kan vi kanske ha fler samlingar utomhus.

Att samhället, eller kyrkan, kommer att vara likadant efter coronakrisen som före tror inte Lars Gustafsson.

– Vi kommer att ha lärt oss massor, framför allt hur vi kan använda tekniken till att hålla kontakt med exempelvis våra äldre.

Frågan om var Gud befinner sig i den här krisen besvarar Lars Gustafsson så här:

– Vi tror på en Gud som blir uppspikad och dör på ett kors. Men i denna utåt sett traumatiska händelse fanns en väg till livet.

Lars Gustafsson tycker att sjukhuskyrkan har en symbol som säger mycket om både kriser och vägen vidare. Den föreställer en avbruten kvist. På kvistens stam har det skjutit upp ett nytt skott.

– Vi lever i en sprucken skapelse och livet kan gå sönder. Men efter krisen kan något nytt, något annat uppstå.

Ingalill Bergensten

Bortglömda skatter            åter i rampljuset

Bortglömda skatter åter i rampljuset

Postad av: jan 4, 2021 | Inga kommentarer

Originellaste brudkronan:

Tångeråsa kyrkas brudkrona från 1973. Skänkt av Astrid de Jonquiers. Ser mer ut som skulptur än brudkrona och passar bra i ett Star Wars-bröllop.

Mesta prinsesskronan:

Täby medeltida kyrka har en nätt liten brudkrona som gör alla brudar till prinsessor för en dag.

Största brudkronan:

Utan tvekan den överdådiga, rikt utsmyckade krona som finns i Kräcklinge kyrka. Tillverkad 1862 och passar bra till ett folkdräktsbröllop.

Mest speciella kronan:

Tänk krokan, spettekaka eller riksregalierna. I Sankt Nikolai kyrka finns en guldpläterad krona med bullig form som kräver sin brud.

Lättaste kronan:

Helt klart den söta, vita, virkade krona som tillverkades på 1960-talet och skänktes till Almby församling av Ingrid Forslund på 2000-talet.

Under 1960-talet hade i stort sett alla brudar små prinsesskronor på huvudet då de gifte sig. Därefter har Örebro pastorats kulturskatt brudkronorna legat nästan oanvända fram tills nu.

– Jag ser en försiktig ökning av intresset för brudkronor, förklarar Agneta Larsson.

Hon arbetar som församlingspedagog i Olaus Petri kyrka i Örebro och är väl bekant med både sin egen församlings brudkronor och även de som finns utspridda i pastoratets 12 övriga kyrkor. Vid guidningar i kyrkan brukar hon alltid visa de tre högst olika kronor som finns säkert förvarade i OP-kyrkans kassavalv.

– Folk är väldigt intresserade av brudkronorna. Det har vi även märkt då vi haft med dem på bröllopsmässor. Men många vet inte att man kan få låna en vacker brudkrona gratis om man är medlem i Svenska kyrkan.

Användningen av brudkronor har gått i vågor. De tre senaste stora vågorna var 1900-talets början, efterkrigstiden samt 1960-talet. Men seden att bära brudkrona är mycket äldre än så.

– Många tror att brudkronorna härstammar från medeltidens adelsdamer, tänk kvinnorna i Ivanhoe-filmen. Men det är snarare Maria och Mariastatyernas kronor som inspirerat till denna sed. Det finns till och med några få berättelser om hur man tagit av Mariastatyn sin krona och låtit brudarna bära den under vigseln.

Längre tillbaka var trolovning en bindande överenskommelse mellan ett par. Men efter reformationen ville kyrkan få bättre kontroll över giftermålen i Sverige och då formaliserades äktenskapet och ingicks med ett bröllop. I de så kallade Örebroartiklarna från 1617 stadgades hur brudkronorna skulle få användas. Bruden skulle vara jungfru till att börja med. Om kvinnan lägrats under trolovningstiden fick hon inte bära krona utan endast krans. Och mannen fick inte bära svart långrock.

– Här har vi nog ursprunget till en massa skrock som funnits kring brudkronor, bland annat att de svartnar om bruden inte är oskuld. Fortfarande talar man om att det betyder tur om det regnar några stänkt i brudkronan.

Brudkronor kan se oerhört olika ut. Alltifrån de folkliga, färgglada kronorna av material som kräppapp som vi förknippar med Dalarna till de strama silverkronor som skapades på 1960-talet. Under en period på 1800-talet var myrtenkronor mycket populära. Även kronorna i Örebro pastorat skiljer sig mycket åt.

– Den här Maria-kronan i mässing med månstenar ser direkt ut som hämtad ur Ivanhoe-filmen, säger Agneta och visar upp den medeltidsinspirerade brudkrona som skänktes till kyrkan av grosshandlare Erik Åqvist 1924. Då gifte han bort en dotter som bar kronan och det gigantiska bröllopsföljet finns avbildat på ett gammalt svartvitt foto.

– Förr, då vi var mer småväxta och hade mindre huvuden, satt kronan nerhasad långt ner i pannan, säger Agneta Andersson. Numera hamnar denna krona längre upp på hjässan på brudarna.

Kontrasten är stor mot OP-kyrkans silverkrona från 1963. Denna krona är för övrigt deponerad i Olaus Petri kyrka av Vasa Orden av Amerikas Örebrologe. Att brudkronor deponeras är ovanligt. Däremot är det vanligt att de skänks. I Almby exempelvis finns flera skänkta brudkronor, bland annat en virkad från 1960-talet och en som skänktes av Almby socialdemokratiska kvinnoförening med förbehållet att bruden måste vara skriven i Almby församling och gifta sig i Almby kyrka.

Materialet i brudkronorna är inte guld, även om de ser ut som guld utan oftast guld på silver. De har ofta vackra stenar med den handlar inte om diamanter och ädelstenar utan ofta så kallade halvädelstenar. Silverkronan i Olaus Petri har bergkristaller på toppen och Längbro kyrkas krona, som påminner om den i OP, har pärlor överst.

– Det finns alltså brudkronor för alla smaker. Även den som har kort hår och vill gifta sig en enkel fodralliknande klänning kan hitta en brudkrona som passar, menar Agneta Larsson och visar de små hålen nertill på kronorna där man fäster hårnålarna så kronan sitter stadigt på brudens hjässa.

Agneta drömmer om att dessa kulturskatter ska börja användas mer igen. Och hon har sett på sociala medier att bloggare och andra unga kvinnor har börjat efterfråga mönster till virkade brudkronor och råd hur man ”renoverar” mormors gamla virkade krona.

– Det verkar som tror att det är do it yourself-generationen som har egen rökgriill och brygger eget öl som vill sätta egen prägel på bröllopet med en egenhändigt skapad brudkrona.

– Det vore så roligt om fler upptäckte kyrkornas brudkronor. De bidrar ju till att bruden en dag i livet får känna sig som den viktigaste tjejen i rummet, säger Agneta Larsson.

Fotnot: Mer information och bilder på de flesta av Örebro pastorats olika brudkronor finns på www.svenskakyrkan.se/orebro/brudkronor

Text: Ingalill Bergensten

Bild: Ulla-Carin Ekblom

”Jag levde med dödshot”

”Jag levde med dödshot”

Postad av: jan 4, 2021 | Inga kommentarer

Under 2020 skrev Ingalill reportage om så olika ämnen som krishantering, brundkronor och hot mot kyrkligt anställda.

Änglasyster Celi

Änglasyster Celi

Postad av: Dec 14, 2017 | Inga kommentarer

– Hur många barn vi än fick skulle det ändå fattas ett hos oss, säger Anna och Christoffer Windal.

Hösten 2008 såg de fram emot att bli föräldrar för första gången. Men ingenting blev som de tänkt sig. I stället för att möta ett nytt liv fick de möta döden.

Marina hittade hem

Marina hittade hem

Postad av: Dec 14, 2017 | Inga kommentarer

Under många år var Marina Erikssons livsväg rätt tung. Men sedan hon hittade till Mikaelskyrkan, bland annat via kyrkans Må bra-kör, känner hon sig både friskare och gladare.

”Att strida för kyrkomusikerna var roligt”

”Att strida för kyrkomusikerna var roligt”

Postad av: Dec 14, 2017 | Inga kommentarer

– Om det är någon yrkeskår i Sverige som jag vill hylla och sätter högt så är det kyrkomusikerna.

Det säger Maria Schottenius, känd kulturpersonlighet och medarbetare på Dagens Nyheters kultursidor. 

Djupt nere i mörkret

Djupt nere i mörkret

Postad av: Dec 17, 2015 | Inga kommentarer

En sann och spännande berättelse som översatts av Ingalill Bergensten. .

Deep down dark – min längsta översättning

Deep down dark – min längsta översättning

Postad av: Nov 12, 2015 | Inga kommentarer

Under våren 2015 jobbade jag i nära tre månader med översättningen av boken Deep down dark, på svenska Djupt nere i mörkret som gav ut på Libris förlag. Boken handlar om 33 chilenska gruvarbetare som för fem år sedan blev instängda i 69 dygn hela 700 meter under jord. Tre borrteam jobbade med att först lokalisera var de befann sig och sedan försöka borra en tunnel där man kunde sänka ner en kapsel för att dra upp dem.  Räddningsarbetet lyckades och alla 33 räddades mirakulöst nog. Min stora utmaning som översättare var att hitta de korrekta gruvtermerna. Då jag startade visste jag ingenting om gruvdrift eller gruvborrning. Jag hade tre experter till hjälp som förklarade för mig hur olika redskap användes och vad de kallas på svenska. Till sist var jag halvt gruvexpert själv 🙂  Det roliga är att Libris förlag lyckades få filmaffischen (med Antonio Banderas i mitten) som bokomslag, så boken blev otroligt fin också. Inte bara rysligt spännande läsning. De första recensionerna av boken har ramlat in. Bibliotekstjänst lektör kallar den för ”gastkramande läsning” och han skriver följande om min översättarinsats: ” Översättningen från engelska till svenska av Ingalill Bergensten är utmärkt.” Det gläder mig så klart.

 

Entreprenör i skolbranschen

Entreprenör i skolbranschen

Postad av: sep 30, 2015 | Inga kommentarer

Fyra starka kvinnor som satt sin prägel på Örebros utveckling. Om dessa har Ingalill berättat i Öbos tidning Boinsikt. Emelie Risberg är en av dem.