Känslan av att vara utanför

Postad av: feb 25, 2021 | Inga kommentarer

”Han är en av Sveriges mest kända artister.”

Rubriken handlar om en man som sitter inlåst, misstänkt för stämpling till människorov. Vem kan det vara? En av Sveriges mest kända! Tommy Körberg, Ulf Lundell, Benny Andersson? Nej, det visar sig så småningom vara Yasin.

Vem är det? Yasin sägs, och jag har ingen anledning att tvivla på det, vara en mycket framgångsrik rappare som legat etta på Spotify och varit nominerad till en del utmärkelser. Att han tidigare suttit i fängelse har tydligen inte påverkat hans framgångar som sångare.

 Ändå är den bistra sanningen, för mig alltså, att jag aldrig hade hört talas om Yasin – han saknar tydligen efternamn – innan han dök upp i en kvällstidning. Det får mig att fundera över om jag har tappat greppet om samtiden.

Och apropå kvällstidningar. Jag läser flera tidningar och bland annat kvällstidningar, som inte längre är kvällstidningar, eftersom de når sina läsare redan på förmiddagen.

Kvällstidningar, om vi nu håller oss till det begreppet, är ofta ökända för att bara innehålla skandaler och skvaller. Så är det inte. Absolut inte. De har spännande ledarsidor, läsvärda kultursidor, massor av grävande reportage och är framgångsrika nyhetstidningar.

Vem spräckte exempelvis nyheten om Dan Eliassons resa till Kanarieöarna om inte Expressen. (MSB är numera en förkortning för Myndigheten för sol och bad).

Kvällstidningarna innehåller också några av landets förnämsta krönikörer. Johan Hakelius och Lotta Gröning exempelvis, bara för att nämna några av dem.

Ändå. För att återkomma till mitt grepp om samtiden.

Kvällstidningarna har omfattande nöjessidor. Att läsa dem är som att vistas i en annan värld långt ifrån den verklighet som åtminstone jag lever i. Redan i rubrikerna känner jag att jag förlorat fästet.

”Alexander Wang är kär igen” förklarar en rubrik. Vem är det? Linda Thelenius är också kär. Kul för henne, men jag vet inte vem det är. Ariana Grande visar upp sin förlovningsring. Okänd storhet. ”Sofi Fahrman har en kärlekshelg”. Aha. Känner inte till henne.

Så där håller det på. Ofta förses de okända namnen med epitetet ”tv-profil”. Det gör mig bekymrad. Jag anser att jag ser mycket på teve. Alldeles för mycket egentligen. Ändå är mig tv-profilerna oftast okända. ”Tv-profilen” Malin Olsson, exempelvis. En annan ”tv-profil” är Elena Belle. Vem är det? Det händer också att man drar till med ”tv-stjärna”. En sådan är Li Pamp. Skojigt namn, men okänd. För mig alltså.

– Jag känner mig alienerad. Hänger inte med längre. Jag visste inte ens vem den där Yasin var innan han dök upp i rubrikerna. Och Sofi Fahrman har jag aldrig hört talas om, säger jag till L.

– Yasin? Är inte han en fotbollsspelare? Sofi Fahrman har något med mode att göra. Det är nog inget som kan intressera dig. Men du vet ju desto mer om amerikansk politik och känner till en massa pubar i London, säger hon tröstande.

Ja, ja. Så är det förstås. Och sen är jag, något motvilligt förstås, expert på vandringsleder runtom i byn.Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar