Bister födelsedag

Postad av: feb 25, 2021 | Inga kommentarer

Minus tio grader! Och middagen är serverad. Utomhus.

Coronan har ställt begreppen på huvud. Umgänget är begränsat. Krama barnbarn är uteslutet. Ja, inga kramar överhuvudtaget. Samvaro tillåts endast med släkt och vänner som är garanterat symtomfria. Hostande och snoriga utesluts prompt.

Men nu skulle L firas på sin födelsedag. En viktig händelse. Själv har jag alltid betraktat födelsedagar som marginella företeelser och det inkluderar min egen. Fast ändå inte. Vi förlovade oss nämligen på denna bemärkelsedag och då fordras förstås att man uppmärksammar dagen.

Februari är ett bekymmer. Förutom att L fyller år råkar även tre av barnen också ha födelsedagar denna månad. Till detta kommer Alla hjärtans dag, som dessvärre också, har jag förstått, bör uppmärksammas.

Nåväl. Nu var det alltså dags för födelsedagsfirande. Till detta evenemang var barn, barnbarn och en del vänner inbjudna. Flera tackade nej. Det fick respekteras. Exempelvis om man bor i Malmö, vilket en son med hustru och litet barn gör. Varför de bosatt sig där är förstås obegripligt, men det behöver vi inte gå in på just nu.

En annan son, i Stockholm, tackade också nej, för sig själv och sin lilla familj. Flera vänner avstod också och hänvisade till den oroväckande smittspridningen från Storbritannien som tröj-Tegnell deklarerat.

När vi sedan meddelade att födelsedagsfirandet skulle ske ute i det fria, i ett rastställe för jägare långt ut i skogen, nappade en del, både släkt och vänner.

Så blev det också ett härligt firande. Men kallt. L hade via en cateringfirma beställt en överdådig meny som endast fordrades ett par glödande grillplatser. Dem skulle jag fixa. Vilket inte behövdes eftersom en granne hann före med att tända eldarna.

Där ute i skogen samlades vi, åt och drack och utbringade hurrarop, som säkert skrämde bort både hjortar och eventuella vargar. Grillspett och hamburgare och potatisplättar och sagolika såser och sallader och dressingar och en del annat som jag i skrivande stund inte minns. Men kallt.

Så här i efterhand vill jag påstå att det var det bästa födelsedagsfirande som jag någonsin upplevt. Ja, kanske inte det bästa, men det mest minnesvärda. Men kallt.

Senare, på kvällen, kröp vi in i vårt lilla hus, tände en brasa, och korkade upp champagnen tillsammans med vänner vi räknar till vårt hushåll. L har ett motto som lyder ”det ska alltid finnas en flaska champagne på kylning”. Lite konstigt för en enkel tjej, uppväxt i en liten by i Västermanland.

Själv har jag ett motto, som jag kopierat av Winston Churchill: ”champagne ska vara kall, torr och gratis.”

Nåväl. Det blev förvisso en födelsedag att minnas.

Lite senare på kvällen tog jag fram en dammig flaska single malt och bespetsade mig på en fin avslutning av aftonen.

– Hallå, hallå. Klockan är över åtta, protesterade L.

– Över åtta? Vad är det med det?

– När klockan har passerat åtta får man inte dricka alkohol på någon krog. Och det tycker jag verkligen att du i solidaritetens namn borde respektera.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar