En dag som gräsänkling

Postad av: aug 2, 2021 | Inga kommentarer

”Torr jord är grå. Blöt jord är svart. Känn med fingertoppen om du är osäker”.

Jag sitter här med ett A4-papper i handen och ser ut över trädgården. L är försvunnen. Hon åkte i väg till Öland tillsammans med en barndomsvän. De ska ägna ett par dagar åt att tillsammans med en guide och en grupp andra hängivna studera orkidéer på Alvaret.

Det händer emellanåt att hon överger mig för att ägna sig åt andra aktiviteter. Hon gör det motvilligt. Sannolikt saknar hon mig. Men det är inte problemet. Hon måste nämligen överlämna skötseln av trädgården. Vis av erfarenheten vet hon att detta är ett vågspel. Därför förlägger hon helst sitt uteblivande till vintertid när det bekymret saknas.

Vi har byns finaste trädgård. Det påstår jag utan att vara expert. Ingen annan trädgård kan uppvisa så många exotiska och unika växter. Häromdagen blev jag varse att vi har blommor som annars bara växer på fjällsluttningar. Tyvärr har jag glömt deras namn.

Nu skulle jag under tre långa dagar ta hand om trädgården. Och växthuset. Till min hjälp hade jag en noggrann beskrivning nedpräntad på just ett A4-papper.

Växter är lustiga. En del behöver mycket vatten. Andra lite. Tomatplantor, till exempel, behöver mängder, särskilt om de står i ett växthus. Men visst. Torr jord är grå, blöt jord är svart. Och sen har man ju fingertoppar att använda.

Ett par dagar innan hon skulle dra till Öland satt vi och hade trevligt i trädgården med våra grannar, herrskapet W. Då visade det sig att fru W också var på väg att temporärt lämna hemmet. Det var visst några barnbarn som lockade.

– Jaha. Då blir vi gräsänklingar, båda två. Kul. Det måste firas, sa jag till herr W.

– Absolut. Puben! Fredag! Tournedos, vin, avec och lite mer, sa herr W.

– Och kanske något trevligt sällskap, föreslog jag.

– Jaha. Vad har du i åtanke? undrade han.

– Hemtjänsten som åker omkring här. Där finns det några kalaspinglor som vi kanske kunde fånga in, sa jag.

– Gubbsjuka, sa L.

– Övermod, sa fru W.

Ja, nu sitter jag alltså här och ser ut över trädgården. Jag har noggrant följt alla föreskrifter i A4-arket och känt med pekfingret där jag har varit lite osäker. Men ängen? Har jag vattnat den? Lika bra att ta fram slangen och ge ängen en rejäl dusch.

Fredagskvällen på puben blev förresten en riktig höjdare. God mat, god öl, gott vin och en spansk krögare på bästa humör. Hunden var också med. Däremot inte hemtjänstens kalaspinglor.

– Det blev inte billigt ikväll, konstaterade jag när vi vandrade hemåt.

– Jamen, se det så här. Det hade blivit ännu dyrare om vi hade haft med oss de två som helt sonika bara lämnat oss åt vårt öde, sa herr W.

Han är rätt smart, grannen. Han är visserligen fanatisk Leksandssupporter, men sånt får man leva med i grannsämjans tecken.

– Här är det värsta party. Ett golfgäng som har fått lite för mycket i sig. Musik och dans. Kul värre. Hur går det med hemtjänsten? kvittrade L när jag sedan ringde henne.

Sens moral: Släpp aldrig iväg din kära på en orkidéresa om du inte själv kan följa med.

Stigbjörn Bergensten

Lämna en kommentar